SUOMEN EKUMEENINEN NEUVOSTO

EKUMENISKA RÅDET I FINLAND

FINNISH ECUMENICAL COUNCIL

Det gemensamma firandet av Reformationen som en ekumenisk möjlighet - Mot en gemensam förståelse av kyrka, tjänst och nattvard. Sammandrag

 

1 Är 2017 ett konfessionalistiskt eller ett ekumeniskt år? Den grundläggande frågan är hur vi ska förstå året 1517. Den lutherska reformationen kom till olika länder vid olika tidpunkter, till Tyskland som en folkrörelse och till Norden genom statsmaktens beslut. Reformationens 100-årsminne firades 1617 som ett konfessionalistiskt märkesår som kännetecknades av antikatolsk polemik färgad av det 30-åriga religionskriget.

 

Luthers teser 1517 var en utmaning för den akademiska diskussionen med syfte att återupprätta kyrkans trovärdighet. Då levde Luther och lutheraner ännu inom den katolska kyrkans gemenskap. Riksdagen i Augsburg 1530 var ett viktigt försök att rädda kyrkans enhet.

 

De senaste 50 åren av dialog mellan katoliker och lutheraner inbjuder till en gemensam bekännelse av en Treenig Gud och gemensam lydnad inför vår Herre och Hans ord.

 

2 Ekumeniska frågor inför reformationens märkesår


a. Reformation och reform

  • Reformationen kan förstås som en kyrklig förnyelserörelse på evangeliets grund, en fokusering på Jesus Kristus som Guds levande ord och centrum för Kyrkans liv.
  • Reform är en del av den katolska kyrkans liv. Kyrkomötet i Trent inledde en omfattande reform som ledde till förnyelse av ordenslivet och missionsarbetet.
  • Andra Vatikankonciliet inledde en reform som återgav Guds ord dess centrala betydelse.

 

b. Reformation och kyrklig splittring

  • Reformatorernas förnyelser ledde till kyrklig splittring. Därför är 500-minnet en inbjudan till reflektion, erkännande av skuld och omvändelse.
  • Luthers syfte var inte en ny kyrka. Det att så skedde, skall ses som en nödåtgärd för att reformera kyrkan.

 

c. Reformation och tradition

  • Reformationen, en kyrklig förnyelse eller en radikal förändring av kyrkans väsen?
  • Reformationens kyrkor har fjärmat sig från de kyrkliga strukturer som formats från 100-talet och som är gemensamma för katolska, ortodoxa och orientalisk-ortodoxa kyrkor. De grundar sig på eukaristin och den biskopliga ordningen. Reformationens kyrkor är kyrka på ett annat sätt.
  • Ska reformationen uppfattas om en ny modell som för alltid skiljer det ”protestantiska” och det ”katolska” åt, eller ska den ses ekumeniskt som ”en reform och förnyelse av den enda universella kyrkan”?

 

3 Från historisk konflikt till ekumenisk gemenskap


a. Att möta historiska konflikter

  • Bildandet av sekulära nationalstater på basis av religiös bekännelse är en stor belastning och ett resultat av det trettioåriga kriget.
  • Sekulariseringen blev ett oförutsett resultat av den västliga kyrkans splittring och. Till stor del bär de kristna själva skulden till sekulariseringen.
  • Det är viktigt att katoliker och lutheraner tillsammans ser och erkänner de missförstånd och fel som de åsamkat varandra i 500 år. Ett dylikt offentlig erkännande kan vara ett första steg att fira minnet av Reformationen.

 

b. En återfunnen gemenskap  

  • Luther kan vara en gemensam lärare i det att Gud alltid ska vara Herre och att vårt förhållningssätt till Gud kännetecknas av en fullkomlig tillit till och respekt för Honom.

 

c. Hoppfulla tecken inför framtiden


Bekännelse av det smärtsamma som varit, glädje över ekumeniska framsteg följs av hoppet att Reformationens jubileum ska ge oss möjligheter att fördjupa vår gemenskap. Dokumentet Från konflikt till gemenskap visar hur vi kan arbeta ekumeniskt med kontroversiella frågor som rättfärdiggörelseläran, förhållandet mellan skrift och tradition och mellan nattvard och tjänst. Dokumentet har dock inte samma bindande status som dokumentet som godkändes i Augsburg 1999 av både lutheraner och katoliker. Enligt Påven Johannes Paulus II var dokumentet i ekumenisk milstolpe som innebar en långt gående samsyn i en fråga som orsakade Reformationen. Det finns emellertid fortfarande frågor att lösa på vägen mot full enhet. Den viktigaste frågan på den ekumeniska agendan mellan lutheraner och katoliker är en gemensam förståelse av kyrkans väsen och dess prästerliga uppdrag och tjänst. Här ligger startpunkten för en fördjupad ekumenisk dialog som kan utmynna i ett framtida dokument om en gemensam förståelse i dessa frågor. Det kunde heta En gemensam förståelse om rättfärdiggörelsen, kyrkan, nattvarden och tjänsten. En sådan deklaration skulle utan tvivel utgöra ett viktigt steg mot synlig enhet, vilket är målet för all ekumenisk strävan. Ett mål för Reformationens märkesår vore att fästa uppmärksamhet vid detta mål.

 

4 Att fira minnet av Reformationens kristocentriska kärna

 

Ett gemensamt firande av Reformationen 2017 är ett utmärkt tillfälle att ta ny sats i strävan efter full enhet mellan kyrkor och kristna samfund som uppstod under och efter reformationen och den katolska kyrkan. Främst gäller den omistliga teologiska treklangen omvändelse, tacksamhet och hopp. Det är ingen slump att frågan om kyrkans sanna natur aktualiseras igen idag. Det var just frågan om kyrkans sanna väsen och frågan vilket ämbete som har mandat att tala och handla i kyrkans namn som var fokus för Reformationen på 1500-talet och Luthers teser 1517.

 

Luthers förståelse av själva tron var inte tänkt att tolkas individualistiskt. Enligt Luther förutsätter de troendes delaktighet i Kristus enhet i Kristi kropp. För Luther var alltså Kristi kyrkas enhet en fråga om tro. Att grunda en ny kyrka måste därför ha varit en omöjlig tanke för Luther. Min förhoppning är att frågan om kyrkans sanna natur som inte kunde lösas under Luthers tid skulle kunna ges större klarhet nu 500 år senare under Reformationens märkesår och således leda till en växande kyrklig gemenskap mellan lutheraner och katoliker. 

 

Detta kan bli möjligt om vi går till Reformationens kärna som Påven Benedictus XIV uttryckte det i augustinerklostret i Erfurt 2011 där han gav erkänsla till Martin Luthers passionerade sökande efter Gud. “Det som ständigt sysselsatte [Luther] var frågan om Gud, en djup passion och motiverande faktor under hela hans livsvandring.” Ekumeniken i dagens sekulariserade samhällen kan följa Luther och bör vittna om att Gud lever och är verklig. Den viktigaste gemensamma utmaningen för ekumeniken idag är frågan om Gud. Kristna tror inte på vilken gud som helst, utan i Gud som visade sitt hela, konkreta ansikte i människan Jesus från Nasaret. Martin Luther uttryckte sitt påtagliga och djupgående sökande av Gud i det kristocentriska perspektiv som uttrycks i hans spiritualitet och teologi.

 

Om lutheraner och katoliker kan samarbeta kring frågan om Gud och det kristocentriska perspektivet kan ett ekumeniskt uppmärksammande av Reformationen bli möjligt. Reformationens märkesår 2017 inbjuder oss att i Luthers anda vittna om den uppståndne Kristus och det förpliktar oss framför allt att minnas tillsammans.

 

Sammandrag: Jan Edström.



Benedikt XVI., möte med representanter för Rådet för de evangeliska kyrkorna i Tyskland (EKD) i Augustinerklostret i Erfurt den 23. September 2011.


Suomen Ekumeeninen Neuvosto / Ekumeniska Rådet i Finland       Eteläranta 8 / Södra kajen 8            PL / PB 210          00131 Helsinki / Helsingfors