Bibeltexter för första böndagen 18.1.2018

Första böndagen 18.1. Böndagen för kristen enhet

Jesaja 12

Den dagen skall du säga:

Jag tackar dig, Herre.

Du var vred på mig,

men din vrede lade sig

och du gav mig tröst.

Ja, Gud är min räddning,

jag är trygg och utan fruktan.

Min kraft och mitt värn är Herren,

han räddade mig.

Jublande skall ni ösa vatten

ur räddningens källor.

Den dagen skall ni säga:

Tacka Herren, åkalla honom,

berätta för folken om hans verk,

förkunna hans upphöjda namn!

Lovsjung Herren för hans väldiga gärningar,

gör dem kända över hela jorden!

Höj jubelrop,

ni som bor på Sion,

ty stor är han mitt ibland er,

Israels Helige. 

2 Tim 1: 6–10

Därför påminner jag dig om att du skall blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig sedan jag lade mina händer på dig. Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens. Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig som är fånge för hans skull, utan lid för evangeliet du också, med kraften från Gud. Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd, som han skänkte oss i Kristus Jesus redan före tidens början men som har blivit uppenbar nu när vår frälsare Kristus Jesus trätt fram. Han har utplånat döden och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset genom evangeliet. 

Joh 8: 31–36

Till de judar som trodde på honom sade Jesus: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.” De sade: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du då med att vi skall bli fria?” Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden. Slaven stannar inte i huset för alltid, men sonen stannar för alltid. Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria.”