Europa är byggt på tre berg, sägs det vackert. Akropolis i Aten är demokratins hem. Capitolium i Rom är laglighetens ursprung. Golgata i Jerusalem representerar kristendomens början. Dessa tre berg symboliserar de bästa idealen i europeisk kultur och filosofi. I verkligheten finns det ju många andra berg där bödlarna har utgjutit blod och alla möjliga orättvisor ägt rum: pogromer och våldtäkter har skett.
Den Europeiska Unionen är ett projekt där man tillsammans lyfter fram Europas ideal. Man vill lyfta blicken mot Akropolis, Capitolium och Golgata. EU var ett projekt för fred och mänskliga rättigheter som två modiga kristna politiker, Frankrikes Robert Schuman och Tysklands Konrad Adenauer, startade. De ville resa sina folk ur krigets aska och hatets onda cirkel. Fredsprojektet startade som Europas kol- och stålsamarbete och utvecklades till det som EU är idag. Man kans säga att projektet har burit frukt, om man tänker på hur osannolikt ett krig mellan de två gamla bittra fienderna Frankrike och Tyskland skulle vara idag.
Finland gick med i det stora europeiska projektet först efter Sovjetunionens sönderfall för jämnt 20 år sedan. Kanske därför talas det mycket litet om Europas värderingar hos oss. EU är enbart ett ekonomiskt projekt, och syftet är att få ut all tänkbar vinst åt oss själva. EU-politik handlar inte om ideal för oss. Mycket sällan vajar den europeiska stjärnflaggan bredvid den blåvita. Ser vi inte sambandet mellan fred, mänskliga rättigheter och fri ekonomi?
Den senaste tiden har jag frågat mig om vår stolta finländska realism har börjat vackla. Vi har varit intresserade av garantier för vårt stöd till Grekland. Det verkar som om arrangemanget mer eller mindre annullerar vår andel av det gemensamma stödet. Hur är det, hör solidaritet ihop med medlemskap i en gemenskap lik EU? Kan vi inte föreställa oss att vi någon dag kan behöva andra EU-länders stöd, kanske i någon annan form? Är 20 år faktiskt en för lång tid för att föreställa sig en annan situation än dagens?
Samtidigt som vi sysselsätter oss med att minimera vårt ansvar för den gemensamma ekonomin ställs faktiskt mycket större frågor i EU. Det är igen Frankrike och Tyskland som tar initiativet. Ledarna frågar öppet om inte den aktuella krisen betyder att EU måste bli mera integrerat i sin ekonomi, inte mindre. För att fungera skall den gemensamma marknaden ha samma spelregler, lika skatt och andra förutsättningar i hela området.
EU är en humanitär stormakt, den största givaren av u-hjälp i världen. Jag är glad och stolt att vara medborgare i en sådan stormakt. Jag tror att EU:s ideal och EU:s framgång är hälsosamma också för vårt lilla folk.