SUOMEN EKUMEENINEN NEUVOSTO

EKUMENISKA RÅDET I FINLAND

FINNISH ECUMENICAL COUNCIL

Introduktion till temat för 2016

 

Den äldsta dopfunten i Lettland daterar sig till tiden då Lettlands främste evangelist, S:t Meinhard var biskop i Lettland 1186-1196. Den fanns ursprungligen i katedralen i Ikšķile. Idag finns den i centrum av den lutherska katedralen i landets huvudstad, Riga. Placeringen av dopfunten, så nära katedralens ornamenterade predikstol, berättar tydligt om relationen mellan dop och förkunnelse.

 

Detta utgör en kallelse som delas av alla döpta, att förkunna Guds storverk. Denna kallelse är också grunden till temat för böneveckan för kristen enhet 2016. Medlemmar från olika kristna kyrkor i Lettland har inspirerats av dessa två verser från 1 Petrusbrevet i förberedelserna till materialet för veckan.

 

Arkeologiska fynd ger anledning att förmoda att kristendomen först fördes till östra Lettland under 900-talet av bysantiska missionärer. Emellertid dateras Lettlands kristnande till 1100- och 1200-talen och det missionsarbete som utfördes av S:t Meinhard och senare andra tyska missionärer.

 

Huvudstaden Riga var en av de första städerna som antog den lutherska reformationen på 1500-talet. Under 1700-talet kom missionärer från Moravakyrkan (de herrnhutiska bröderna) att återuppliva och fördjupa den kristna tron över hela landet. Ättlingarna till dessa kom att spela en central roll i arbetet som ledde fram till självständigheten 1918.

 

Landets historia, med dess skiftande perioder av konflikter och lidande, har haft avgörande betydelse för kyrkornas liv i dagens Lettland. Det är ett tragiskt faktum att en del tidigare missionärers och korsfarares användning av våld har förvrängt andemeningen i evangeliet. Genom århundradena har Lettland blivit ett religiöst och politiskt slagfält för skilda nationella och konfessionella krafter. Förändringarna av politisk dominans i olika delar av landet medförde också växlingar när det gäller människors konfessionella tillhörighet. Idag är Lettland en korsväg där romerska katolska, protestantiska och ortodoxa regioner möts. På grund av dessa unika förhållanden är Lettland ett hem för många skilda kristna traditioner där ingen dominerar över de andra.

 

Lettland var från 1918 och fram till 1940 en självständig stat efter första världskriget och de ryska och tyska stormakternas sammanbrott. Andra världskriget och de decennier som följde på det med dess totalitära antikristna ideologi – ateistisk nazism och kommunism – fick förödande konsekvenser för Lettlands land och folk ända fram till Sovjetunionens sönderfall 1991. Under dessa år kom de kristna att förenas i ett gemensamt vittnesbörd om evangeliet – ända till martyrium. Kristna upptäckte när man fick genomlida tortyr, landsförvisning och död på grund av tron på Jesus Kristus, att de var en del av det kungliga prästerskap, som aposteln Petrus talade om.

 

Detta gemensamma band av lidande skapade en djup gemenskap mellan de kristna i Lettland. I detta upptäckte de det prästerskap som förenade dem genom dopet. Genom detta kunde de se sitt lidande som en gemenskap med Jesu lidande för de andras skull. Biskop Sloskans museum (han tillbringade åtta år i sovjetiska läger) är ett av många uttryck för denna gemensamma erfarenhet. På innerväggen av detta museum finns fyra listor över martyrer och förföljda kristna – medlemmar i ortodoxa, lutherska, baptistiska och katolska kyrkor.

 

Erfarenheten av att sjunga och be tillsammans – där också Lettlands nationalsång, Gud välsigne Lettland, finns med – var avgörande när Lettland fick tillbaka sin självständighet 1991. Brinnande böner om frihet uppstämdes i många kyrkor runt om i huvudstaden. Förenade i sång och bön byggde obeväpnade medborgare barrikader på Rigas gator och stod skuldra vid skuldra för att stoppa sovjetiska stridsvagnar.

 

Emellertid kom det totalitära mörkret under 1900-talet för många att skapa ett främlingskap inför sanningen om Gud Fadern, hans uppenbarelse i Jesus Kristus och den heliga Andens kraft. Med tacksamhet ser vi att den postsovjetiska perioden har inneburit en förnyelse för kyrkorna. Många kristna kommer tillsammans för att be i små grupper och samlas till ekumeniska gudstjänster. I medvetande om att Kristi ljus och nåd inte har trängt igenom och förvandlat alla människor i Lettland vill de be och arbeta tillsammans för att de historiska, etniska och ideologiska sår, som fortfarande vanställer det lettiska samhället, ska helas.


Suomen Ekumeeninen Neuvosto / Ekumeniska Rådet i Finland       Eteläranta 8 / Södra kajen 8            PL / PB 210          00131 Helsinki / Helsingfors