De bibliska texterna 2020

18.1.2020 Böndag för kristen enhet

Hosea 6: 1-3

1 Kom, låt oss vända tillbaka till Herren!

Han rev, och han skall läka oss,

han slog, och han skall förbinda oss.

2 Han ger oss liv efter två dagar,

på den tredje reser han oss upp,

så att vi får leva inför honom.

3 Låt oss lära känna honom,

låt oss sträva efter kunskap om Herren.

Så visst som gryningen skall han träda fram,

han skall komma till oss som ett regn,

ett vårregn som vattnar jorden.

Apg 27:33-28:2

33 Innan det dagades uppmanade Paulus alla att äta. ”Nu har ni varit utan mat i fjorton dagar och inte fått någon näring. 34 Därför råder jag er att äta, det behöver ni för att kunna klara er. Ingen av er skall nämligen mista så mycket som ett hårstrå.” 35 Sedan tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla, bröt det och började äta. 36 Då repade alla mod och intog föda. 37 Allt som allt var vi 276 personer ombord. 38 Efter att ha ätit sig mätta vräkte de spannmålslasten i sjön för att göra fartyget lättare.

39 När det blev dag kände de inte igen landet, men de upptäckte en bukt med sandstrand, där de tänkte att de skulle kunna sätta fartyget på land. 40 De släppte trossarna och lämnade ankarna i sjön. Samtidigt fällde de ner styrårorna, hissade förseglet för vinden och styrde in mot stranden. 41 Men de gick på ett rev och rände upp med skeppet där. Fören körde fast och stod orubbligt kvar, men aktern började brytas sönder av bränningarna. 42 Soldaterna beslöt då att döda fångarna så att ingen skulle kunna simma i land och fly. 43 Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem i deras avsikt. Han befallde att först skulle de simkunniga hoppa i vattnet och ta sig i land och därefter de övriga, 44 en del på plankor och andra med hjälp av folk från fartyget. Så lyckades alla rädda sig i land.

28:1 När vi var i säkerhet fick vi veta att ön hette Malta. 2 De infödda var ytterst vänliga mot oss; de tände ett bål och tog hand om oss alla, för det började regna och var kallt.

Matteus 14: 22-33

22 Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. 23 Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. 24 Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. 25 Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. 26 När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. 27 Men genast talade Jesus till dem och sade: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda.” 28 Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.” 29 Han sade: ”Kom!” och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 30 Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, hjälp mig!” 31 Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. ”Du trossvage”, sade han. ”Varför tvivlade du?” 32 De steg i båten, och vinden lade sig. 33 Och de som var i båten föll ner för honom och sade: ”Du måste vara Guds son.”

24.10. Böndag för fred, mänskliga rättigheter och internationellt ansvar

1 Mos 18: 1-8

1 Herren visade sig för Abraham i Mamres lund. Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen. 2 Han såg upp och fick se tre män stå där framför honom. Då reste han sig från sin plats i tältöppningen och skyndade emot dem och kastade sig till marken. 3 ”Herre”, sade han, ”visa mig den hedern att du inte går förbi din tjänare. 4 Låt mig hämta lite vatten så att ni får tvätta av era fötter. Sedan kan ni lägga er och vila under ett träd, 5 så tar jag fram lite mat som ni kan styrka er med innan ni fortsätter – nu när ni ändå har kommit vägen förbi.” De svarade: ”Ja, gör det!” 6 Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: ”Fort, tag tre mått av det bästa mjölet och baka bröd.” 7 Sedan sprang Abraham bort till boskapen, tog en fin spädkalv och gav den till en tjänare, som skyndade sig att anrätta den. 8 Han tog tjockmjölk och sötmjölk och kalven som han låtit anrätta och satte fram åt dem. Själv stod han bredvid dem under trädet medan de åt.

Heb 13:1-3

1 Håll broderskärleken levande. 2 Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. 3 Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp.

Matteus 14: 13-21

13 När Jesus hörde detta drog han sig undan och for över sjön till en öde trakt för att vara ensam. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots. 14 När han steg i land fick han se en stor skara människor, och han fylldes av medlidande med dem och botade dem som var sjuka. 15 På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: ”Trakten är öde och det har redan blivit sent. Låt folket gå härifrån, så att de kan köpa sig mat borta i byarna.” 16 Jesus svarade: ”De behöver inte gå härifrån. Ge dem något att äta, ni själva.” 17 De sade: ”Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar.” – 18 ”Lämna dem till mig”, svarade han. 19 Han sade åt folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket. 20 Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, tolv fulla korgar. 21 De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.