Teologiska samtal mellan lutheraner och baptister i Finland

De sjätte teologiska överläggningarna mellan Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, Finlands svenska baptistsamfund och Suomen baptistikirkko hölls 13-14.3.2012 i Jämsä lutherska församlings lägergård i Särkisaari. De tidigare överläggningarna har hållits 1997, 2000, 2003, 2006 och 2009. Teman för samtalen var Utvärdering av tidigare samtal, Relationen mellan kyrka och stat, Praktiska samarbetsmöjligheter mellan lutheraner och baptister inom fängelsesjälavården. Båda parter ansåg att de tidigare förda samtalen har främjat målsättningen att öka förståelsen och skapa en varmare gemenskap mellan baptister och lutheraner i vårt land. 

-    Som kristna och som delar i Kristi kropp är det mera som förenar än som skiljer oss åt, särskilt när gäller tron på Jesus Kristus och en treenig Gud. Samtalen har fördjupat våra kyrkors egen identitet och ökat möjligheterna till ett naturligt samarbete i förkunnelse, diakoni och samhällsfrågor. Samtalen har resulterat i att vi har kunnat komma till rätta med 1500-talets lärofördömanden och minnen från 1800-talets negativa erfarenheter, tiderna innan religionsfriheten genomfördes, och finna en försoningens anda. Vi har tagit viktiga steg framåt och gemenskapen har fördjupats.

Också i frågan om dopet har förståelsen och respekten för varandras synsätt vuxit.

-    Tillsammans kan vi konstatera att tron och dopet hör ihop, att dopet är en engångshandling som leder till församlingsgemenskap.
Lutheraner betonar dopet som nådemedel; baptister uppfattar dopet mera som en bekännelsehandling.

-    Vi fortsätter att sträva efter tillräckligt samförstånd om dop, nattvard och tjänst för att nå fram till enhet i fråga om nattvard och predikogemenskap.

Beslöts att publicera resultatet av lärosamtalen i en särskild rapport.
I fråga om relationen mellan kyrka och stat betonade bägge parter religionsfrihetens positiva sida, frihet och rätt att utöva sin religion. Staten ska sträva efter att garantera trosuppfattningarnas likställdhet. Religionsfriheten är en naturlig följd av de krav på samvetsfrihet som höjdes under reformationstiden på 1500-talet.

Enligt den lutherska uppfattningen om två regementen – det andliga och det världsliga – verkar Gud genom det världsliga regementet då han använder sig av yttre tvång för att kärleken till nästan ska förverkligas. Gud verkar genom det andliga regementet när ordet och sakramentet föder tro och kärlek. I början uppfattades uppdelningen i regement så att kyrkan inte skulle använda sig av tvång om det inte var absolut nödvändigt. Att skilja mellan regementen är inte detsamma som att skilja på kyrka och stat.

Baptister har å ena sidan betonad skiljandet av kyrka och stat, men speciellt svenskspråkiga baptister har varit aktiva i skol- och bildningsarbete, i nationellt fredsarbete och religionsfrihetsfrågor. Också finskspråkiga baptister har från 1990-talet framåt blivit mera öppna i förhållande till samhälle, kultur och samhällspåverkan. Det har blivit mer accepterat att delta i samhälleligt och politiskt arbete.

Konstaterades att fängelsesjälavården är en ekumenisk verksamhet trots att fängelseprästerna är lutheraner. Fängelseprästen och dennes närvaro som själavårdare stöder också de ekumeniska fängelsemissionärernas arbete. Det är viktigt att i samarbetet finna en balans mellan förkunnelse och diakoni.

I överläggningarna deltog kyrkoledare Jari Portaankorva, rektor Lauri Kotkavuori, församlingsledare Aarno Malin, pastor Tapio Lohikko och missionssekreterare Anneli Lohikko från Suomen Baptistikirkko. Från Finlands svenska baptistsamfund deltog samfundsledare Peter Sjöblom, pastor Leif-Erik Holmqvist, pastor Mai-Britt Vehkaoja, fängelsemissionär Markku Vehkaoja och pastor Jan Edström. Evangelisk-lutherska kyrkan representerades av biskop Matti Repo, kyrkoherde Veli-Pekka Järvinen, kyrkoherde Bo-Göran Åstrand, professor Antti Raunio, pastor Tiina Peippo, pastor Tuija Pirtala och sekreteraren för teologiska ärenden Tomi Karttunen.