SUOMEN EKUMEENINEN NEUVOSTO

EKUMENISKA RÅDET I FINLAND

FINNISH ECUMENICAL COUNCIL

Tiggeriet och de kristna  

Utskottsråd Peter Saramo höll den 21 mars 2011 ett anförande i mötet av sektionen för finlandssvensk ekumenik av ERF. Den ursprungliga rubriken var ”Tiggeriets teologi”, men eftersom Saramo inte är teolog omformulerade han rubriken till ”Tiggeriet och de kristna”. Ursprunget till anförandet ligger i den motion och det lagförslag om att göra tiggeri olagligt som gjordes förra året. Spontant konstaterade Peter Saramo att det kändes som ett bokstavligen gudlöst förslag.

 

Med Googles och den Helige Andes hjälp kan man konstatera att vår inställning till tiggeri och tiggare har förändrats. I äldre bibelöversättningar är ordet tre gånger vanligare än i moderna översättningar, och det gäller såväl på finska och svenska som på engelska. Nyare upplagor föredrar ord som fattiga i stället för tiggare.

 

Gamla Testamentets tiggare och fattiga beskrivs som ett fenomen som finns; det är varken välsignat eller förbannat, utan något att leva med och närmast jämförligt ett naturfenomen.

Av Nya Testamentet framgår det att det på Jesu tid ansågs vara självklart att man ger allmosor: Jesu anvisningar gällde hur man gav, inte frågan om man skulle ge (jfr Matt 6:3: ”Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör”).

 

Flera bibelställen (jfr tiggaren och den rike mannen i Luk 16; saligprisningarna i Matt 5; centurionen Cornelius i Apg) visar att det att ge allmosor är en gärning som är behaglig inför Gud, som när ängeln talar till Cornelius och säger: ”Cornelius, Gud har hört din bön, och han kommer ihåg dina allmosor” (Apg 10:31).

 

Paulus går också (bl.a. 2 Kor) in på hur man ger, inte om: det ska vara lätt att vara givare: Gud älskar en glad givare.

 

Så till kyrkofäderna och vad de har sagt om tiggeri. kan man söka i kyrkofädernas skrifter och en metasökning visar att det finns en kyrkofader framom andra som har ägnat sig åt den här frågan: Johannes Chrysostomos har talat om allmosor i mer än 100 predikningar. Bland annat vintern 387 predikade han Paulus, som uppfattade givandet av allmosor som en gärning för församlingen – man skulle samla till de heliga, vilket avsåg alla fattiga som man hade ansvar för, inte bara den egna församlingen.

 

Fattigdom ska avhjälpas i alla situationer och sedan är det inte givarens sak att bedöma om den tiggande eventuellt har gjort sig förtjänt av fattigdom eller fängelse. Att ge är gott i sig, med gåvan övergår ansvaret för vad som görs med pengarna på mottagaren, det är inte givarens sak.

 

Ingen ifrågasätter skyldigheten att ge allmosor förrän på 1900-talet; det är då utlokaliseringen av givandet börjar. Tito Colliander redogör i Korståget (1937) för hur han reagerade mot att man i början av 1930-talet kunde köpa små plaketter med texten ”Jag hjälper via kyrkan” att hänga på dörren för att värja sig mot tiggare, och konstaterar att om man endast hjälper via institutioner så berövar man sig själv möjligheten att möta de fattiga.

 

I vår riksdag föll motionen på att en lagändring skulle ha krävt en ändring av grundlagen. Det är redan kriminaliserat att bete sig hotfullt eller påträngande – också som tiggare. Här passar anarkisten Pierre-Joseph Proudhons släng om lagens majestetiska jämlikhet i att förbjuda både rik och fattig att sova på gatan. Peter dubbelkollade sedermera citatet; det tillskrivs oftast Anatole France.

 

Gällande tiggare har man också ställt frågan om man ska ge trots att pengarna kanske gör mer nytta och hjälper fler om man ger någon annan väg, via en organisation av något slag. Frågan om en allmosa här är bättre än en där faller på sin egen absurditet: en god gärning är god oberoende av en eventuell annan god gärning: man vinner inget på att jämföra att ge en docka till ett fattigt barn med att ge ett bröd till ett svältande barn: båda är goda handlingar.

 

Kyrkofäderna konstaterar att det alltid är rätt att ge. Det är inte är givarens sak om mottagaren eventuellt super upp pengarna (och det kan vara ett nog så stort lidande att vara en törstig alkoholist). Kyrkofäderna konstaterar också att all egendom finns för att förvaltas; den skall användas till det goda.

 

Det kan också vara värt att notera att ordet allmosa i grekiskan verkar ha samma rot som ordet kärlek och ordet gåva.



Suomen Ekumeeninen Neuvosto / Ekumeniska Rådet i Finland       Eteläranta 8 / Södra kajen 8            PL / PB 210          00131 Helsinki / Helsingfors


Lahjoita Suomen Ekumeenisella Neuvostolla on Poliisihallituksen myöntämä rahankeräyslupa. Keräysnumero on RA/2021/1503 ja keräys on käynnissä koko Suomessa Ahvenanmaata lukuunottamatta.
Donera  Ekumeniska Rådet i Finland ordnar en penninginsamling med tillstånd från Polisstyrelsen. Insamlingsnumret är RA/2021/1503. Insamlingen pågår  i hela Finland förutom på Åland.