Charta Oecumenica på svenska

Det ekumeniska dokumentet Charta Oecumenica har tagits fram i samarbete mellan Konferensen för europeiska kyrkor och Europeiska katolska biskopskonferensernas råd. Dokumentet undertecknades av metropoliten Jérémie och kardinal Miloslav Vlk den 22 april 2001 i Strasbourg i samband med en gudstjänst i St. Tomas evangelisk-lutherska kyrka.

 

Charta Oecumenica är resultatet av en process som inleddes vid två stora ekumeniska möten som hölls i Basel 1989 och Graz 1997. Det är skäl att vara försiktig när man talar om historiska ögonblick, många anser emellertid att undertecknandet av Charta Oecumenica och den därpå följande receptionsprocessen i de europeiska kyrkorna är en av de största händelserna i den ekumeniska rörelsens historia.

 

Konferensen för europeiska kyrkor (KEK) har 126 medlemskyrkor, inkluderande ortodoxa, lutherska, protestantiska, anglikanska och gammalkatolska kyrkor från alla europeiska länder. Dessutom deltar 43 olika kristna och ekumeniska organisationer i KEK:s arbete. Europeiska katolska biskopskonferensernas råd har bland annat som uppgift att representera katolska kyrkan i ekumeniska sammanhang som omfattar Europas kyrkor.

 

Charta Oecumenica är alltså en mycket omfattande och representativ överenskommelse som direkt eller indirekt berör alla kristna kyrkor och samfund i Europa. Liksom alla ekumeniska dokument kommer dess betydelse att bestämmas av kyrkornas reception, det sätt på vilket kyrkorna tar emot dokumentet och anpassar det på det praktiska planet i det ekumeniska umgänget.

 

Ordet Charta betyder ursprungligen papyrusark på latin. Papyrus var som bekant papprets föregångare när det gällde bevarandet av gjorda anteckningar och dokument. Skrivna dokument eller avtal har alltid varit viktiga som bekräftelse på överenskommelser mellan enskilda människor och grupper. Charta Oecumenica kan därför översättas med "ekumeniskt avtal". Samtidigt finns det olika avledningar av ordet charta på många europeiska språk, t.ex. ordet "karta" på svenska. Också kartor gjordes av papyrus för länge sedan.

 

Att föreställa sig Charta Oecumenica som en "ekumenisk karta" säger en hel del om dokumentets natur. Dokumentet kartlägger det europeiska ekumeniska "terrängen" och de speciella frågor som aktualiseras på den europeiska kontinenten, från Atlanten till Ural och från Nordkap till Medelhavet.

 

I "överenskommelsekartan" finner man också många "kompassnålar" med vilka riktningen anges. Dokumentet är uppbyggt så att efter presentationen av varje enskilt ämne följer en passus som inleds med orden: "Vi förbinder oss". Avsnitten som uttrycker förbindelse är avsedda att ange riktningen för en speciell ekumenisk verksamhet mot det uttalade målet: Kristi kyrkas synliga enhet.

 

Charta Oecumenica utgår ifrån att ekumeniska strävanden baserar sig på den i Kristus redan existerande enheten mellan de troende till en treenig Guds ära. Strävanden mot synlig enhet görs i trohet mot Jesu översteprästerliga förbön: "Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig" (Joh. 17:21)

 

Dokumentet grundar sig också på en stark andlig dimension, där man med sorg och ånger konstaterar att splittringen inte är förenlig med Guds vilja. Splittringen mellan kyrkorna är ett mänskoverk och ett hinder för evangeliets utbredande. Man bär ett gemensamt ansvar för splittringen. Varje kristen kallas till självrannsakan och till att motarbeta alla spår av självtillräcklighet inom kyrkorna.

 

Genom dokumentet hoppas man sätta igång en process som skulle pågå i hela Europa samtidigt. Processens karaktär och fortgående kommer att vara avgörande för dokumentets slutliga betydelse. Texten skapar gemensamma möjligheter till lokala dialoger i hela Europa. De lokala processerna kan bli en gemensam nämnare genom vilken olika trådar kan knytas ihop.

 

Charta Oecumenica är en gemensam europeisk ekumenisk karta. Den räcker emellertid inte till för att beskriva varje nationell ekumenisk "orientering". Därför är det viktigt att med texten som utgångspunkt gemensamt fundera på hur den nationella "kartan" ser ut med sina speciella karakteristika.

 

Som ett nationellt tillägg till denna allmänna kartläggning har Ekumeniska rådet i Finland den 15 oktober 2002 godkänt , en text innehållande rekommendationer som aktualiserar frågor med tanke på det ekumeniska arbetet i vårt eget land.

 

Nyckelordet i både Charta Ocumenica och Takt och ton är "förbindelse". Detta innebär att var och en frivilligt förbinder sig till fortsatt ekumeniskt engagemang för att nå fram till en synlig kristen enhet. Vandringen fortsätter och kyrkor och enskilda kristna utmanas att använda sig av dessa kartor varhelst människor möts.

 

Ekumeniska rådets i Finland styrelse

 

CHARTA OECUMENICA

Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa

”Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden”

 

I den anda som präglar budskapen från de två europeiska ekumeniska församlingarna i Basel (1989) och Graz (1997), är vi, Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK - CEC) och De Europeiska Biskopskonferensernas Råd (CCEE), fast beslutna att bevara och vidareutveckla den gemenskap som vuxit fram mellan oss. Vi tackar vår treenige Gud för att han, genom sin heliga Ande, leder våra steg mot en allt djupare gemenskap.

 

Många former av ekumeniskt samarbete har redan visat sig hållbara. Vi får ändå inte slå oss till ro med det nuvarande tillståndet, om vi skall leva i trohet mot Kristi bön ”…att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig” (Joh 17:21). Medvetna om vår egen skuld, och beredda till omvändelse, måste vi bemöda oss om att övervinna den splittring som fortfarande råder mellan oss, för att göra det möjligt att tillsammans förkunna evangeliets budskap för alla folk på ett trovärdigt sätt.

 

Då vi tillsammans lyssnar till Guds ord i den Heliga Skrift, och utmanas att bekänna vår gemensamma tro och att handla tillsammans i enlighet med den sanning vi tagit emot, vill vi också vittna om kärlek och hopp för alla människor.

 

Europa, från Atlanten till Ural, från Nordkap till Medelhavet, präglas idag mera än någonsin av kulturell mångfald. På denna vår kontinent vill vi med evangeliet försvara den mänskliga personens värdighet som Guds avbild, och som kyrkor gemensamt bidra till försoning mellan folk och kulturer.

 

I denna anda antar vi denna Charta som en gemensam förpliktelse till dialog och samarbete. Den beskriver grundläggande ekumeniska uppgifter och en rad riktlinjer och förpliktelser som följer av dessa. Den är till för att främja en ekumenisk kultur av dialog och samarbete på alla nivåer av kyrkligt liv och för att ange bindande normer för detta. Den har ändå inte karaktären av dogmatiskt lärodokument eller kyrkorättslig lagtext. Dess auktoritet kommer ur den förpliktelse de europeiska kyrkorna och ekumeniska organisationerna själva ålägger sig. Med denna text som grund kan de göra tillägg och formulera gemensamma perspektiv, som direkt berör de egna specifika utmaningarna och därav följande förpliktelserna.

 

I

 

VI TROR PÅ ”EN ENDA, HELIG, KATOLSK OCH APOSTOLISK KYRKA”

 

”Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, som verkar genom allt och finns i allt” (Ef 4:3—6).

 

1. Kallade till enhet i tron - tillsammans

 

I enlighet med Jesu Kristi evangelium, såsom den Heliga Skrift vittnar, och såsom det uttrycks i den niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen (381), tror vi på den treenige Guden: Fadern, Sonen och den heliga Anden. Eftersom vi med detta credo bekänner ”en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka” är det vår oeftergivliga ekumeniska uppgift att låta denna enhet, som alltid är Guds gåva, bli synlig.

 

Väsentliga skillnader i tron hindrar fortfarande den synliga enheten. Framförallt finns det olika uppfattningar om kyrkan och hennes enhet, om sakramenten och om kyrkans ämbeten. Detta får vi inte förlika oss med. Jesus Kristus har på korset uppenbarat för oss sin kärlek och försoningens hemlighet. I hans efterföljd vill vi göra allt som står i vår makt för att övervinna de problem och hinder som fortfarande är kyrkoskiljande.

 

Vi förbinder oss

 

att följa Efesierbrevets apostoliska uppmaning och ihärdigt anstränga oss att nå en gemensam förståelse av Kristi frälsningsbudskap i evangeliet,

 

att i den heliga Andens kraft verka för Jesu Kristi kyrkas synliga enhet i en enda tro, som tar sig uttryck i att vi ömsesidigt erkänner varandras dop och lever i eukaristisk gemenskap och även i gemensamt vittnesbörd och gemensam tjänst.

 

II

 

Kyrkorna i Europa på väg mot synlig gemenskap

 

”Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek” (Joh 13:35).

 

2. Att förkunna evangeliet - tillsammans

 

Den viktigaste uppgiften för kyrkorna i Europa är att i ord och handling tillsammans förkunna evangeliet till alla människors frälsning. Det finns en vida spridd vilsenhet vad gäller livsorientering och ett växande främlingskap inför kristna värden. Ställda inför detta, men också inför ett mångfasetterat sökande efter mening, utmanas kristna människor att vittna om sin tro. Därför behövs ett växande engagemang och ett ökat erfarenhetsutbyte i lokalförsamlingarna vad gäller kristen undervisning och själavård. Lika viktigt är det att hela Guds folk gemensamt förmedlar evangeliet in emot det offentliga livet i samhället och gör evangeliet gällande genom sociala insatser och politiskt ansvarstagande.

 

Vi förbinder oss

 

att samråda och träffa överenskommelser med de andra kyrkorna om våra initiativ till evangelisation, för att undvika såväl skadlig konkurrens som risken för förnyad splittring,

 

att tillerkänna varje människa friheten att utifrån sitt eget samvete välja religiös och kyrklig tillhörighet. Ingen får drivas till att konvertera genom moralisk påtryckning eller materiella fördelar. Ingen som av fri vilja konverterar får heller hindras att göra så.

 

3. Att gå varandra till mötes

 

I evangeliets anda måste vi gemensamt bearbeta de kristna kyrkornas historia. Den är präglad av många goda erfarenheter, men också av splittring, fiendskap och till och med krigiska motsättningar. Mänsklig skuld, brist på kärlek och ett ofta förekommande missbruk av tro och kyrka för politiska intressen har allvarligt skadat det kristna vittnesbördets trovärdighet.

 

Ekumeniken börjar därför för kristna människor med hjärtanas förnyelse och beredskap till bot och omvändelse. I den ekumeniska rörelsen har försoning redan vuxit fram.

 

Det är viktigt att erkänna de olika kristna traditionernas andliga gåvor, att lära av varandra och så låta sig berikas. För ekumenikens fortsatta utveckling är det särskilt nödvändigt att ta till vara ungdomars erfarenheter och förväntningar och att så långt som möjligt uppmuntra dem till delaktighet.

 

Vi förbinder oss

 

att övervinna självtillräcklighet och undanröja fördomar, att söka möten med varandra och att finnas till för varandra,

 

att främja ekumenisk öppenhet och samarbete inom kristen undervisning, teologisk utbildning, fortbildning och forskning.

 

4. Att handla - tillsammans

 

Ekumeniken tar sig redan många uttryck i gemensam handling. Många kristna människor ur olika kyrkor lever och verkar tillsammans i vänkretsen, i grannskapet, i yrkeslivet och i sina familjer. Särskilt behöver äkta makar i interkonfessionella äktenskap få stöd att leva ekumeniskt i sin vardag.

 

Vi rekommenderar att det skapas och upprätthålles bi- och multilaterala organ för ekumeniskt samarbete på lokal, regional, nationell och internationell nivå. På den europeiska nivån är det nödvändigt att stärka samarbetet mellan Konferensen för Europeiska Kyrkor och de Europeiska Biskopskonferensernas Råd samt att genomföra ytterligare europeiska ekumeniska församlingar.

 

Vid konflikt mellan kyrkorna skall ansträngningar för medling och fred initieras och stödjas.

 

Vi förbinder oss

 

att handla gemensamt på alla nivåer av kyrkligt liv där förutsättningar finns och där det inte finns trosmässiga, eller andra starkare skäl som talar däremot

 

att försvara minoriteternas rättigheter och att hjälpas åt att undanröja missförstånd och fördomar mellan majoritets- och minoritetskyrkor i våra länder.

 

5. Att be - tillsammans

 

Ekumeniken lever av att vi tillsammans hör Guds ord och låter den heliga Anden verka i oss och genom oss. I kraft av den nåd som vi därigenom tagit emot finns det i dag många strävanden att fördjupa den andliga gemenskapen mellan kyrkorna genom bön och gudstjänst och genom att be för Kristi kyrkas synliga enhet. Ett särskilt smärtsamt tecken för söndringen mellan kristna kyrkor är avsaknaden av eukaristisk gemenskap.

 

Inom några kyrkor finns fortfarande förbehåll mot gemensam ekumenisk bön. Ändå är vår kristna spiritualitet starkt präglad av ekumeniska gudstjänster och av gemensamma sånger och böner, särskilt då Herrens bön.

 

Vi förbinder oss

 

att be för varandra och för kristen enhet

 

att lära känna och uppskatta andra kyrkors gudstjänster och andra former för andligt liv

 

att sträva mot målet eukaristisk gemenskap.

 

6. Att fortsätta dialogen

 

I förhållande till våra olika teologiska och etiska positioner är vår i Kristus grundade samhörighet av fundamental betydelse. Förutom den berikande mångfald som är oss given har emellertid motsättningar i lärofrågor, etiska frågor och vad gäller kyrkorättsliga beslut lett till splittring mellan kyrkorna. Ofta har därvid historiska omständigheter och kulturella skillnader spelat en avgörande roll.

 

För att fördjupa den ekumeniska gemenskapen måste ansträngningarna att nå konsensus i tron ovillkorligen fortgå. Utan enhet i tron finns ingen fullständig kyrkogemenskap. Det finns inget alternativ till dialog.

 

Vi förbinder oss

 

att samvetsgrant och intensivt fortsätta dialogen mellan våra kyrkor på olika nivåer, liksom att pröva hur de resultat som nåtts i dialogen kan och bör officiellt erkännas av kyrkorna som förpliktande,

 

att vid kontroverser söka samtal med varandra och dryfta frågorna gemensamt i evangeliets ljus. Detta gäller särskilt när splittring hotar på grund av frågor som rör tron och etiken.

 

III 

Vårt gemensamma ansvar i Europa

 

”Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner” (Matt 5:9).

7. Att delta i formandet av Europa

 

Århundradena igenom har det utvecklats ett Europa, som religiöst och kulturellt varit övervägande kristet präglat. Samtidigt har kristnas svek och misslyckanden förorsakat mycket lidande och ofärd såväl i Europa som utöver dess gränser. Vi bekänner vårt medansvar i denna skuld och ber Gud och människor om förlåtelse.

 

Vår tro hjälper oss att lära av det förgångna. Den hjälper oss också att arbeta för att den kristna tron och nästankärleken skall sprida hopp inom moral och etik, inom bildning och kultur och inom politiskt och ekonomiskt liv i Europa och i hela världen.

 

Kyrkorna stöder ett enande av den europeiska kontinenten. Utan gemensamma värden är det inte möjligt att nå en hållbar enhet. Vi är övertygade om att kristendomens andliga arv är en inspirerande kraft, som berikar Europa. På grundvalen av vår kristna tro vill vi verka för ett humant och socialt Europa, där mänskliga rättigheter och grundvärden som fred, rättvisa, frihet, tolerans, delaktighet och solidaritet göres gällande. Vi betonar vördnaden för livet, äktenskapets och familjens betydelse, ett prioriterat ansvar för de fattiga, beredskap att förlåta och i allt - barmhärtighet.

 

Som kyrkor och som internationella gemenskaper måste vi bemöta faran att Europa utvecklas till ett integrerat Väst och ett splittrat Öst. Också Nord-Syddelningen inom Europa måste beaktas. Samtidigt måste varje form av ”eurocentrism” undvikas och Europas ansvar gentemot hela mänskligheten stärkas, särskilt vad gäller de fattiga i hela världen.

 

Vi förbinder oss

 

att överlägga med varandra om målen för vårt sociala ansvarstagande och dess innehåll, och att så långt som möjligt gemensamt hävda kyrkornas angelägenheter och visioner gentemot de sekulära europeiska institutionerna,

 

att värna de grundläggande värdena mot alla angrepp,

 

att stå emot varje försök att missbruka religion och kyrka för etniska eller nationalistiska ändamål.

 

8. Att försona folk och kulturer

 

Vi betraktar mångfalden av regionala, nationella, kulturella och religiösa traditioner i Europa som en rikedom. Ställda inför de talrika konflikterna är det kyrkornas uppgift att tillsammans utöva försoningens tjänst också då det gäller folk och kulturer. Vi vet att fred mellan kyrkorna själva är en nog så viktig förutsättning för detta.

 

Våra gemensamma ansträngningar inriktar sig på att bedöma och lösa politiska och sociala frågor i evangeliets anda. Eftersom vi ser varje människas person och värdighet som ett uttryck för att hon är Guds avbild, hävdar vi alla människors absolut lika värde.

 

Som kyrkor vill vi tillsammans främja demokratiseringsprocessen i Europa. Vi engagerar oss för en fredsordning grundad på konfliktlösningar utan våld. Vi fördömer allt våld mot människor, särskilt mot kvinnor och barn.

 

Till försoningen hör att främja social rättvisa inom och mellan alla folk. Framförallt gäller det att överbrygga klyftan mellan fattiga och rika och att övervinna arbetslösheten. Vi vill gemensamt bidra till att migranter, flyktingar och asylsökande får ett människovärdigt mottagande i Europa.

 

Vi förbinder oss

 

att motarbeta all form av nationalism, som leder till förtryck av andra folk och av nationella minoriteter samt att verka för lösningar utan våld,

 

att stärka kvinnors ställning och likaberättigande inom alla områden av livet, liksom att främja en rättvis gemenskap mellan kvinnor och män i kyrka och samhälle.

 

9. Att bevara skapelsen

 

I tro på Guds, skaparens, kärlek, tackar vi för skapelsens gåva och naturens värde och skönhet. Vi ser emellertid med förfäran hur jordens tillgångar utnyttjas utan hänsyn till deras egenvärde, utan att deras begränsning beaktas och utan hänsyn till kommande generationers välfärd.

 

Vi vill gemensamt verka för hållbara livsförutsättningar för hela skapelsen. Som ansvariga inför Gud måste vi göra gällande och vidareutveckla kriterier för vad som etiskt sett inte får göras, av det som människor, vetenskapligt och teknologiskt kan göra. I varje enskilt fall måste varje människas unika värde och värdighet överordnas det tekniskt möjliga.

 

Vi rekommenderar de europeiska kyrkorna att införa en ekumenisk bönedag för skapelsens bevarande.

Vi förbinder oss

 

att vidareutveckla en livsstil som värdesätter ansvarsfull och hållbar livskvalitet i motsats till den ekonomiska nödvändighetens och konsumtionstvångets herravälde,

 

att stödja de kyrkliga miljöorganisationerna och ekumeniska nätverken i deras ansvarstagande för att bevara skapelsen.

10. Att fördjupa gemenskapen med judendomen

 

Vi är förbundna med det judiska folket på ett unikt sätt. Med detta folk har Gud slutit ett evigt förbund. I tron vet vi att våra judiska systrar och bröder ”är hans älskade, för fädernas skull. Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse” (Rom 11:28-29). De ”har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa” (Rom 9:4-5).

 

Vi beklagar och fördömer alla manifestationer av antisemitism och alla utbrott av hat och förföljelse. Vi ber Gud om förlåtelse för den kristna antijudaismen och ber våra judiska syskon om försoning.

 

Det är en tvingande nödvändighet för våra kyrkor att i förkunnelse och undervisning, lära och liv medvetandegöra den kristna trons djupa förbindelse med judendomen och att stödja det kristet-judiska samarbetet.

 

Vi förbinder oss

 

att motarbeta alla former av antisemitism och antijudaism i kyrka och samhälle,

 

att på alla nivåer söka och intensifiera dialogen med våra judiska syskon.

 

11. Att odla relationerna till Islam

 

Sedan århundraden bor det muslimer i Europa. I många europeiska länder utgör de betydande minoriteter. Därför finns det många goda kontakter och grannrelationer mellan kristna och muslimer, men också starka ömsesidiga reservationer och fördomar. Dessa beror på smärtsamma erfarenheter i historien eller under senare tid.

 

Vi vill intensifiera umgänget mellan kristna och muslimer och kristen-muslimsk dialog på alla nivåer. Särskilt vill vi uppmuntra till samtal om tro på den ende Guden och om förståelsen av mänskliga rättigheter.

Vi förbinder oss

 

att möta muslimer med respekt,

 

att samarbeta med muslimer i gemensamma angelägenheter.

 

12. Att möta andra religioner och livsåskådningar

 

Mångfald vad gäller religion och livsåskådning, övertygelser och livsmönster, har blivit ett kännetecken för Europas kultur. Östliga religioner och nya religiösa rörelser breder ut sig och väcker också intresse bland många kristna. Det finns också allt flera människor som avvisar den kristna tron, förhåller sig likgiltiga till den eller omfattar andra livsåskådningar.

 

Vi vill ta de kritiska frågor som ställs till oss på allvar och tillsammans vinnlägga oss om att föra ärliga samtal. Vi måste här göra skillnad mellan de gemenskaper vi bör söka kontakt och dialog med och sådana vi, ur kristen synpunkt, bör varna för.

 

Vi förbinder oss

 

att erkänna människors och gruppers religions- och samvetsfrihet och verka för att de såväl individuellt som gemensamt, privat som offentligt, får utöva sin religion eller livsåskådning inom ramen för gällande rättsregler,

 

att vara öppna för samtal med alla människor av god vilja, att fullgöra gemensamma angelägenheter tillsammans med dem och vittna för dem om den kristna tron.

 
Jesus Kristus, den enda Kyrkans Herre,

är vårt största hopp

om försoning och fred.

I hans namn vill vi gå vidare

på vår gemensamma väg i Europa.

Vi ber Gud

om hans heliga Andes hjälp och stöd.

 

”Må hoppets Gud fylla vår tro med all glädje och frid och ge oss ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft.”

 

(Rom 15:13)

 

Strasbourg den 22 april 2001 Som presidenter för Konferensen för Europeiska Kyrkor och De Europeiska Biskops­konferensernas Råd rekommenderar vi alla kyrkor och biskopskonferenser i Europa att anta denna Charta Oecumenica som en grundläggande text och att omsätta den var och en i sitt eget sammanhang.

 

Med denna rekommendation undertecknar vi Charta Oecumenica inom ramen för det europeiska ekumeniska mötet på första söndagen efter den gemensamma påsken 2001.

 

Strasbourg den 22 april 2001

 

Metropolitan Jérémie

President

Konferensen för Europeiska Kyrkor

 

Kardinal Miloslav Vlk

 

President

De Europeiska Biskopskonfernsernas Råd

Översättning från det tyska originalet: Sven-Bernhard Fast

Översättningen godkändts av styrelse.

 

---

I Konferensen för Europeiska Kyrkor (KEK - CEC), ingår nästan alla ortodoxa, protestantiska, anglikanska, gammalkatolska och oberoende kyrkor i Europa. I De Europeiska Biskopskonferensernas Råd (CCEE) är alla romersk-katolska biskopskonferenser i Europa representerade.