SUOMEN EKUMEENINEN NEUVOSTO

EKUMENISKA RÅDET I FINLAND

FINNISH ECUMENICAL COUNCIL

Att återspegla Guds rikes värderingar, 5.11.2008

Den heliga Maria av Hatsina var nunna hela sin vuxna ålder. Ganska tidigt i sitt liv insjuknade hon i Parkinsons sjukdom och blev bunden till sin bädd. Hon behövde hjälp med allt praktiskt – med att äta och dricka, tvätta sig osv. När hennes ansikte blev stelt i.o.m. sjukdomen, blev det också svårare för henne att tala – och för andra att förstå henne. Efter bolsjevikrevolutionen stängdes hennes kloster och nunnorna skingrades.

 

Maria var redan vid hög ålder och skulle absolut inte klara sig ensam. Men hennes likaså gamla bror tog som sinn uppgift att sköta om henne, och de hittade en liten stuga utanför staden Hatsina nära St.Petersburg. Där levde de under 1920-talets svåra år med Marias framskridande sjukdom – i stor fattigdom och enkelhet, och i bön. Marias situation var inte att avundas, men hon hade inre frid och blev känd för en andlig nådegåva: att trösta andra. Maria låg på sin bädd och lyssnade till unga och gamla som hela dagen köade för att träffa henne. Med sitt otydliga tal kunde hon vägleda  och trösta många. När förföljelsen av de kristna blev svårare, arresterades hennes bror och Marias vänner tog ansvaret för hennes vardagsliv. Efter en kort tid kom NKVD-polisen och drog upp henne från sängen och tog tag i hennes händer och fötter och slängde henne på lastibilsflakan. Maria överlevde ännu i några veckor i fängelset. Dömd för själavården som tolkades som antisovjetisk verksamhet blev Maria skjuten. Hon vördas som martyr för den kristna tron med epitetet ”den som utsod plågor”. På grund av den inre frid och glädje hon hade och delade med andra, tror vi att hon gläder sig och jublar i Guds rike bland de saliga.

 

Mätt med denna världs mått var Marias liv eländigt. Men evangeliet säger att hon hör till de saliga. Evangeliet vänder upp och ner på våra värderingar. De sista kommer att bli de första. Ett lyckligt liv är inte en serie av lyckliga händelser, säger en annan rysk martyr, utan lyckan består av frid och glädje som inte är av denna världen. Saligprisningarna tillhör evangeliets kärna. De hör ihop med inledningsorden i Jesu förkunnande om att ”himmelriket är nära.” De säger något väsentligt om den kristna tron och om den tidiga kristna kyrkan. Den helige Augustinus säger att saligprisningarna visar det perfekta mönstret för den kristnas liv.

 

Ett centralt tema i Saligprisningarna är fattigdom. Det är klart att evangeliet utmanar oss att upptäcka salighet i fattigdom, inte i materiella framgångar eller rikedomar. Den saliga fattigdomen är frihet från mammondyrkan och från en världsordning som definieras av pengar och egendom. Om jag håller någonting i min hand och säger ”Det är mitt,” förlorar jag handen, jag kan inte använda den. Vår kristna tro kallar oss till en förändring av våra värderingar och vår livstil. Vi kan upptäcka att fattigdom betyder frihet. En frihet från att klara oss ensamma, en frihet att medge vårt beroende av Gud och av varandra. Det kräver ödmjukhet inför Gud och inför andra människor. Men en fri ödmjukhet är fruktbar och föder salighet.

 

Fattigdom i anden inleder oss i den evangeliska livsstilen. Den utmanar oss att bli en av de fattiga i denna världs ögon och dela verkligheten med majoriteten av mänskligheten. Det leder oss också till ett engagemang emot denna världs orättvisa och fattigdom som en av dess följder. Den som är i anden fattig skall återspegla Guds rikes värderingar och verka emot sina medmänniskors elände och hunger.      

 

Kyrkofadern Johannes Krysostomos ropar till oss i en av sina predikningar: Kristus som du dyrkar med sidenkläder och guldkärl i kyrkan är den samma som fryser utanför i köld och hunger. Krysostomos säger att vår nästa är ett sakrament, en möjlighet för oss att möta Kristus. Enligt honom är medmänniskan till och med heligare än altaret som bär på Kristi kropp. Kristus säger att han själv finns i den människan vars fattigdom vi delar.

 

Gud som har skapat allt och är gett allt liv, blev en fattig människa. Han gick den fattiga människans väg till slut, till den orättvisa döden. Den unga kvinnan som tog emot Gud i sitt sköte och födde honom var också fattig, ingenting i denna världs ögon.  Guds heliga som den västerländska kyrkan just mindes på allhelgonadagen, och Maria av Hatsina, var också fattiga. Hur är det med oss? Om dagens kyrka inte känner igen sig i de fattiga och om dagens fattiga inte känner igen Kristus i kyrkan har kyrkan förlorat sin identitet.

 

I den ortodoxa kyrkan sjungs saligprisningarna i nattvardsgudstjänsten varje söndag. Det är en påminnelse om den kristna livsstilen som vi ständigt behöver. Ikväll är saligprisningarna för mig också en påminnelse om den andliga fattigdom och ödmjukhet som vi behöver för att närma oss varandra som Kristi lärjungar och för att en dag kunna samlas kring ett gemensamt nattvardsbord.

 

Matteus 5:1-12

Predikan i Tomasmässan i Tomaskyrkan, Helsingfors 5.11.2008

 



Suomen Ekumeeninen Neuvosto / Ekumeniska Rådet i Finland       Eteläranta 8 / Södra kajen 8            PL / PB 210          00131 Helsinki / Helsingfors


Lahjoita Suomen Ekumeenisella Neuvostolla on Helsingin poliisilaitoksen myöntämä pienkeräyslupa. Keräysnumero on RA/2021/1063 ja keräys on käynnissä 16.09.2021 - 15.12.2021 koko Suomessa Ahvenanmaata lukuunottamatta.
Donera  Ekumeniska Rådet i Finland ordnar en småskaliga penninginsamling med tillstånd från polisinrättningen i Helsingfors. Insamlingsnumret är RA/2020/1618. Insamlingen pågår 16.09.2021 - 15.12.2021. (eller tills insamlingsmålet nås) i hela Finland förutom på Åland.