SUOMEN EKUMEENINEN NEUVOSTO

EKUMENISKA RÅDET I FINLAND

FINNISH ECUMENICAL COUNCIL

Introduktion av temat för böneveckan 2022


Enligt Matteus evangelium (2:1–12) representerar uppenbarelsen av stjärnan på himlen ett länge efterlängtat tecken på hopp, som vägledde stjärntydarna och alla människor på jorden till den plats där den sanne kungen och Frälsaren skulle uppenbaras. Denna stjärna är en gåva, ett tecken till hela mänskligheten på Guds kärleksfulla närvaro. För stjärntydarna var det ett tecken på att en kung hade fötts.

 Med sina strålar leder den mänskligheten till ett större ljus, Jesus, det nya ljuset som lyser upp varje människa som leder oss in i Faderns ära och hans storslagna strålglans. Jesus är det ljus som har kommit in i vårt mörker när han, genom den heliga Anden och jungfru Maria, inkarnerades och blev människa. Jesus är det ljus som trängde sig ännu djupare in i världens mörker, när han för vår frälsnings skull, gjorde sig ödmjuk och blev lydig intill döden. Han gjorde detta för att lysa upp vår väg till Fadern, så att vi skulle kunna lära känna Fadern och hans kärlek till oss, han som gav sin ende Son för vår skull, för att vi skulle kunna tro på honom och inte gå förlorade utan få ett evigt liv.'
 
Stjärntydarna såg stjärnan och följde den. Traditionellt har kommentatorer menat att de olika stjärntydarna symboliserar de folkslag som vid tiden var kända, som ett tecken på att ljuset från stjärnan från östern står för den gudomliga kallelsens universalitet. Man har också i stjärntydarnas ivriga sökande efter den nyfödde kungen velat se hela mänsklighetens sökande efter sanning, godhet och skönhet. Mänskligheten har längtat efter Gud sedan skapelsens början för att ge honom sin hyllning. Stjärnan visade sig när det gudomliga barnet föddes vid tidens fullbordan. Den förebådade Guds efterlängtade frälsningshandling, som börjar med inkarnationens mysterium. 

Stjärntydarna uppenbarar för oss den enhet som finns i alla folks längtan efter Gud. De reste från fjärran länder och representerade en mångfald av kulturer, men drevs ändå av samma längtan efter att få se den nyfödde kungen. I det lilla skjulet i Betlehem förenas de genom enkla handlingar, genom tillbedjan och att ge gåvor. Kristna är kallade att vara tecken för världen på att Gud överräcker den enhet han önskar. Från skilda kulturer, folkslag och språk delar kristna sitt gemensamma sökande efter Kristus och sin gemensamma önskan att få tillbe honom. De kristnas uppdrag är därför att liksom stjärnan vara ett tecken, som visar mänskligheten vägen i dess längtan efter Gud och vara ett verktyg genom vilka Gud leder alla till Kristus och bringar enhet mellan alla folk. 

En del av stjärntydarnas tillbedjan var att öppna sina skattgömmor, att erbjuda sina gåvor, vilka ända sedan kristendomens ursprung har tolkats som tecken på olika aspekter på Kristus identitet: guld för hans kunglighet, rökelse för hans gudomlighet och myrra som förberedelse för hans död. Gåvorna ger oss en bild av hur olika kristna traditioner bär sina särskilda insikter om Jesu person och verk. När kristna samlas tillsammans och öppnar sina skatter och sina hjärtan i tillbedjan inför Kristus blir alla berikade av de gåvor som delas. 

Stjärnan visade sig i öster (Matt 2:2). Det är från öster som solen stiger upp och från det som kallas Mellanöstern framträdde frälsningen, när Gud i sin barmhärtighet välsignade oss med en soluppgång från höjden (Luk 1:78). Men historien om Mellanöstern har varit och är präglad av konflikt och stridigheter, fläckad av blod och förmörkad av orättfärdighet och förtryck. I modern tid, alltsedan den palestinska Nakba (utvandringen av Palestinas arabiska befolkning under kriget 1948) har regionen bevittnat en serie blodiga krig och revolutioner samt uppkomsten av religiös extremism. Berättelsen om stjärntydarna innehåller också mörka sidor, alldeles särskilt Herodes maktfullkomliga order att slakta alla barn som var under två år gamla runt Betlehem (Matt 2:16-18). Grymheterna i dessa berättelser ger ett eko i mellanösterns historia och nutid. Det var i Mellanöstern som Guds ord slog rot och bar frukt: Trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt. 

Och från detta österland sändes apostlarna ut för att förkunna evangelium ända till jordens yttersta gräns (Apg 1:8). I Mellersta Östern gav tusentals kristna sitt vittnesbörd och tusentals kristna blev martyrer. Och idag är den lilla befintliga kristna befolkningens existens hotad, då många drivs att söka ett säkrare och lugnare liv någon annanstans. Liksom det ljus som utgjordes av barnet Jesus stod hotat, är ljuset från Mellanösterns kristna i allt högre grad under hot i dessa svåra tider. Jerusalem är en kraftfull symbol för kristna, eftersom det är den fredens stad där hela mänskligheten räddades och försonades. Men idag saknas freden i denna stad. Olika parter hävdar sina rättigheter till staden och förnekar andras. Också att be i Jerusalem har blivit föremål för politiska och militära åtgärder. Jerusalem var kungarnas stad, den stad där Jesus drog in, triumferande och förklarad som kung (Luk 19:28-44). Naturligtvis förväntade sig stjärntydarna att det var i denna kungliga stad som de skulle finna den nyfödde kungen, som uppenbarats genom stjärnan. Men på ett liknande sätt som det är än idag, drabbades hela Jerusalem av oro i stället för att välsignas av den nyfödde frälsarkungen.

Idag, mer än någonsin, behöver Mellersta Östern ett himmelskt ljus för att vägleda dess folk. Stjärnan från Betlehem är ett tecken på att Gud vandrar med sitt folk, känner dess smärta, hör deras rop och lider med dem. Den försäkrar oss att rakt genom växlande omständigheter och smärtfyllda öden, så är Guds trofasthet oförminskad. Herren varken slumrar eller sover. Han vandrar vid sitt folks sida och leder dem tillbaka när de är förlorade eller i fara. Trons väg är en vandring med Gud, som alltid vakar över sitt folk och som leder oss på historiens och livets växlande stigar. 

Kristna i Mellanöstern har för denna bönevecka av flera skäl valt temat om stjärnan som steg upp i öster. Medan många västliga kristna främst firar jul, uppmärksammar många av österns kyrkor epifania (trettondedag jul) som en ännu viktigare högtid. Då uppenbaras Guds kärlek för folken i Betlehem och vid Jordan. Fokus i teofanin (den gudomliga uppenbarelsen) är på ett sätt en skatt som kristna från Mellanöstern kan dela med sig till sina bröder och systrar över hela världen. Stjärnan leder stjärntydarna genom tumultet i Jerusalem, där Herodes konspirerar för att mörda oskyldiga människor. Också idag lider oskyldiga av våld och hot om våld. På olika håll i världen flyr unga familjer undan tyranner, sådana som Herodes och Augustus. I dessa situationer söker människor ett tecken på att Gud är med dem. De söker den nyfödda kungen – ömhetens, fredens och kärlekens kung. Men var finns den stjärna som leder vägen till honom? Det är kyrkans uppgift att vara den stjärna som lyser upp vägen till Kristus, som är världens ljus.

Genom att vara en sådan stjärna blir kyrkan ett hoppets tecken i en värld av svårigheter och ett tecken på Guds närvaro bland sitt folk, en närvaro som leder dem rakt genom livets svårigheter. Genom ord och genom handling är kristna kallade att lysa upp vägen så att Kristus kan uppenbaras för folken ännu en gång. Men splittringen mellan oss fördunklar ljuset från det kristna vittnesbördet och förmörkar vägen samt hindrar andra att finna sin väg till Kristus. Å andra sidan blir kristna, som förenas i sin tillbedjan av Kristus och öppnar sina rikedomar i ett utbyte av gåvor, ett tecken för den enhet som Gud önskar för hela sin skapelse. Kristna i Mellanöstern erbjuder detta material för böneveckan för kristen enhet, medvetna om att många i världen upplever stora svårigheter och längtar efter ljuset som leder till den Frälsare som kan övervinna mörkret. Covid-19, den globala pandemin, de efterföljande ekonomiska kriserna och misslyckandet att upprätthålla politiska, ekonomiska och sociala strukturer för att skydda de mest utsatta och sårbara, har tydliggjort ett globalt behov av ett ljus som skiner i mörkret. Stjärnan som lyste i öster för tvåtusen år sedan kallar oss fortfarande till krubban, där Kristus är född. Den leder oss dit, där Guds ande är levande och aktiv, till dopets verklighet och till våra hjärtans förvandling. 

Efter att de hade mött Frälsaren och tillbett honom tillsammans återvände stjärntydarna till sina egna länder. De tog en annan väg sedan de hade blivit varnade genom en dröm. På samma sätt måste den bönegemenskap vi delar inspirera oss att återvända till våra liv, våra kyrkor och vår värld på nya vägar. Att färdas på nya vägar är en inbjudan till omvändelse och förnyelse i våra kyrkor och i våra samhällen. Att följa Kristus är vår nya väg. I en flyktig och föränderlig värld behöver de kristna förbli lika målmedvetna och fasta som stjärnhimlen och de skinande planeterna. Men vad betyder det i praktiken? Att tjäna evangeliet idag fordrar att stå upp för mänsklig värdighet, särskilt när det gäller de fattigaste, de svagaste och de marginaliserade. Detta kräver öppenhet och ansvarstagande av kyrkorna, när man möter världen och varandra. Det innebär att kyrkorna behöver samarbeta för att hjälpa dem som drabbats, för att välkomna dem som är på flykt, för att lätta deras bördor och bygga ett rättvist och ärligt samhälle. Det innebär en kallelse till kyrkorna att arbeta tillsammans, så att unga människor kan bygga en framtid som gläder Guds hjärta, en framtid där alla människor kan leva i rättvisa, fred och kärlek. Denna nya väg mellan kyrkorna är den synliga enhetens väg, som vi självuppoffrande söker med mod och lyhördhet, så att vi dag för dag låter ”Gud bli allt, överallt” (1 Kor 15:28).


Suomen Ekumeeninen Neuvosto / Ekumeniska Rådet i Finland       Eteläranta 8 / Södra kajen 8            PL / PB 210          00131 Helsinki / Helsingfors


Lahjoita Suomen Ekumeenisella Neuvostolla on Poliisihallituksen myöntämä rahankeräyslupa. Keräysnumero on RA/2021/1503 ja keräys on käynnissä koko Suomessa Ahvenanmaata lukuunottamatta.
Donera  Ekumeniska Rådet i Finland ordnar en penninginsamling med tillstånd från Polisstyrelsen. Insamlingsnumret är RA/2021/1503. Insamlingen pågår  i hela Finland förutom på Åland.